Den finaste gåvan

Den 7 augusti kom en söt och fantastisk liten pojke till oss som igår blev hela 5 månader <3
Han är det finaste som finns och jag vet nu att den finaste gåvan man kan få är att få bli förälder <3

Gamla Veras tur!

Nu är det vår tur! Jag vill bara berätta det! Jag har inte skrivit i bloggen på lång tid nu, då den mot slutet fyllde motsatt syfte. I ett tänkt nedstressande syfte i och med att jag här skulle få möjlighet att skriva av mig (så var det förvisso inledningsvis och en bit fram), blev jag mot hösten istället stressad av bloggen. Eller så kom jag till ett annat stadie i livet där jag inte längre kände behov av att få skriva av mig. Jag orkade inte längre älta alla bekymmer och all oro.

Jag blev gravid, vi blev gravida! Veckorna gick och bebisen ville vara kvar hos oss. Ultraljudet visade ett tickande hjärta efter julledigheten <3 Vi skrev in oss på MVC och en lång väntan på det första riktiga ultraljudet och att vecka 12 skulle passera tog upp vår vardag. Bebisen och vi klarade också denna väntan och i februari vi fick se det finaste på denna jord på en skärm, vår bebis! Ett visst lugn infann sig, bestämde mig för att inte försöka fokusera allt för mycket på alla symtom som man hade och inte hade. Jag blev lugnast så.

Nu är vi i vecka 21+3. För en vecka sedan fick vi åter igen titta på vår bebis och allt såg så himla fint ut! Bebisen sparkar så ljuvligt inne i min mage! Den 19 augusti väntas vår fina bebis komma till oss och vi är världens lyckligaste! <3

Tack för mig!

En riktig jävla prövning

Tveksam, fundersam, skeptisk, kluven....ja allt detta på en och samma gång. Det gäller FET förstås. Mina hormoner är konstigt nog normala efter den stora bomben med hormoner från IVF:en. TSH är nu normalt och prolaktinet stabilt. Nöjde mig med resultatet "normalt" avseende TSH, kontrollmänniska som jag är ville jag ju helst fråga endokrinologen om värdet, men någon del av mig sa mig att inte göra det. Normalt får duga! Endokrinologen tyckte dock att mitt prolaktinvärde skulle ner ytterligare m a a IVF, värdet är normalt men utifrån att jag vill bli gravid ska det ned ytterligare :-(((( Så ska jag då utgå ifrån att första IVF försöket bara var förgäves? Får nu äta tre norprolac till kvällen. Alltid är det något skit som poppar upp. Inför första IVF:en dök det där med TSH värdet upp och skapade oro, förvirring och irritation. Då kan jag tillägga att mitt TSH för tidpunkten var mer normalt än någonsin tidigare, och jag har inte tidigare blivit medicinerad. Den här gången ska tydligen mitt prolaktin ner ytterligare, något som tydligen inte var angeläget inför min första IVF och då är värdet samma nu som då? Så jag vet inte vad jag ska göra...inte alls! Vänta eller köra? Endokrinologen lägger över på RMC och jag blir galen om de i sin tur hänvisar mig till endokrinologen! Kanske ska jag också få uppleva det där med att hamna mellan stolarna, få uppleva det som mina klienter brukar prata om?! Ja men visst dra igång allt skit som bara finns, kasta in mig i skiten bara och låt mig få känna på allt! En riktig jävla prövning ska du få nu...varsågod!

Sedan är jag väldigt skeptisk till FET, utan att egentligen veta något om det. Näe sista försöket går nog också åt skogen! Vi kommer att få betala och låna en jävla massa pengar....FÖR ATT FÅ BARN?!! Vi kommer om ett år sitta där med våra feta lån och en rad misslyckade IVF försök bakom oss, familjen kommer uppmana oss att sluta och vi kommer att vara endast bittra! Sedan finns det idioter som säger att deras sätt att komma ifrån en pressad arbetsplats (min förra arbetsplats) är att skaffa barn. All olycka till dem, kasta in dem i skiten!

Paus

Funderar på om jag ska ta en liten paus i mitt skrivande, då det inte kommer att hända så mycket på en tid nu?!???... Vi har samtal med RMC idag vid 10 så får vi sedan se.

Om att tänka "för mycket" och att tänka "fel"

Tittade precis på Hellenius hörna och Kristin Meltzer var där och berättade om sin bröstcancer bl a. Kände igen mig i så mycket i det hon sa och fick lite bekräftelse på att jag inte är galen! Kris som kris, reaktionsmönstren är ofta densamma. Jag tänker ofta på det där med att man någon gång i livet stöter på hinder och utmaningar som man tar sig igenom på olika sätt. Kan tänka på en del i vår omgivning där livet bara lekt fram och undrar vad väntar dem?! Kristin berättade att hon tänkte mycket under denna tid, hon kunde inte sluta tänka! Hon sa att hon inte var en av dem som tänkte positivt och hoppfullt! Hon tänkte negativa tankar och på döden. Jag förstod henne precis. Skulle aldrig komma mig för att ens tänka tanken "sluta tänk så mycket, lev bara på, tänk positivt, tappa inte hoppet..." Men så säger man till mig, så vad är skillnaden? Livskris som livskris.

Tack

Tack ni snälla rara, men tyvärr varade inte "glädjen" särskilt länge för igår började det blöda. Det var ju inte helt oväntat så jag hann aldrig bli riktigt glad. Anade ju vad som var på gång och därför testade jag tidigare för att förstå vad för sorts blödning det skulle vara fråga om OM det skulle börja blöda, mens eller missfall! Vill ju knappt kalla det för missfall när det är så tidigt. Jag vet inte vad jag riktigt ska tro och tänka om detta, kanske bäst att jag vare sig tror eller tänker! Men embryot var ju så fint, högkvalitet. Det borde ju ha fäst och inplanterat sig i och med utslag på HCG, men vart gick det sedan snett? Ja det kan ju jag aldrig veta, och inte heller är det min sak att ta reda på det! Vet inte om RMC har någon tanke kanske, det tycker jag att de borde ha de är ju proffs på detta. Vid två tillfällen har mina graviditeter upphört i detta tidiga skede runt vecka 4-5.

Det känns ganska bra att det finns ett embryo kvar i frysen, funderar en del kring hur detta ska gå till?! Fan det blir ju vårt sista försök om de sätter in det, om jag förstått det rätt. Känns ju knappt som att det hela har börjat. Sedan blir det att betala för att man ska få en bebis, helt fullkomligt sinnessjukt! Jag förstår inte att man inte har kommit längre i denna fråga!! Men vi får väl börja försöka själva då och så får jag dra på mig ett par utomkvedshavandeskap istället, operationen och allt därtill kring detta borde inte bli billigare!

Jag kommer inte göra någon grej av detta, folk i vår närhet vet om att vi har påbörjat IVF och det räcker så. De behöver inte veta hur det går och resultatet, näe nån motta får det vara! Hade det hela lett till en graviditet hade kompisar osv inte fått veta det förrän om tre månader. Tiden går snart och vi har förhoppningsvis gått in på vårt nästa försök under denna tid. Mina föräldrar är fullt insatta och har varit fullt engagerade under hela denna tid, så de får ju veta såklart.

Som om detta inte vore nog så är jag sjuk idag! Förkyld och ont i bihålorna, halsen och huvudet! Men man ska väl inte klaga i onödan, näe vars jag har verkligen försökt att inte klaga under denna tid och jag har lyckats bra med det :-)

Ett plus är ett plus...

Japp idag har vi testat och testet visar GRAVID!!! Det var inte vad jag väntat mig, då jag tvivlat den senaste veckan. Det är skönt att veta att Glader har fäst och fortsatt sin utveckling. Ja så lång allt bra! Veckoindikatorn visar 1-2 veckor och det är jag ju mindre nöjd över. Iofs rör det sig väl inte om så värst mycket mer det är ju 3 veckor sedan befruktning på måndag. Men detta i kombination med mina förbaskade bruna flytningar som pågått sedan i torsdags. Envist å jävligt! Inget färskt blod, bara brunt. Men ändå, vart kommer det ifrån? Vill bara att de ska sluta och att veckoindikatorn ska visa 2-3 veckor på min testdag. Nepp tar inte ut något i förskott inte alls! Utan jag får fortsätta studera trosorna denna helg i hopp om att det bruna ska sluta. Jag tror mig inte känna nga graviditetssymtom, ja inget är som väntans tider eller?!